P. tomentosum

P. tomentosum

De stora ludna bladen på P. tomentosum är lika mjuka och sammetslena som öronen på en hundvalp. De doftar härligt av mint, nästan som polkagris och det svenska namnet på pelargonen är därför Pepparmyntspelargon. Men den kallas även för Tamejtusan.

Blommorna däremot, gör inte mycket väsen av sig. Vita och så små att man knappt lägger märke till dem.

Tamejtusan

Förra sommaren var det bara Tamejtusan som använde solstolen, för sol var det ju ont om. Men han trivdes alldeles förträffligt bra i skuggan och när hösten kom så hade han brett ut sig över både rygg- och armstöd.

P. sidoides

P.sidiodes

Små, små blommor på långa stjälkar. Faktiskt de längsta blomstjälkarna jag sett… de sträcker sig över till nästa bord och trassar in sig i doftpelargonerna där. Över en meter med dessa yttepyttesmå blommor längst ut! Blommorna finns i tre olika färgvarianter… lila, röd och svart. Men min svarta är rätt röd den också.

P. sidoides

P. gibbosum

P. gibbosum

©Wermstedt

 

Pelargonium gibbosum, giktpelargonen, har uppsvällda leder och nattdoftande blommor. Och det doftar mycket. Hela rummet fylls av en söt tung doft! Dottern säger att det påminner om banan, sambon kommer att tänka på den gröna bananlikören ”Pisang Ambon”. Man kan just undra om gibbosum använts som smaksättare?

.